Första orkestern bildades 1968 och jag döpte bandet till The Addox som kom av namnet på en räknemaskin (Addo-x) på min pappas arbete på Cementa. Staffan på sologitarr, jag på kompgitarr, Bernt på bas och Lasse på trummor (ej med när bild togs). Vi spelade på lite olika fester och så.

Vi var också med i en spännande talangtävling i Mörbylånga. Jag sjöng Banne mej och Congratulations och vi kom 2:a. Vinnare var Jan-Eriks, det stora dansbandet från Borgholm alla andra kom 2:a.

Ett starkt minne var när vi gjorde samma sak som Beatles gjort, nämligen att spela utomhus uppe på ett tak helt oväntat. Vi ville inte vara sämre men vi hade inget bra tak så vi kopplade en gigantisk härva av elkablar och bar ut utrustningen på ett av Staffans föräldrars fält o sen spelade vi så högt det gick.

Nästa orkester hette CLIBS och det namnet kom av initialerna från oss tre killar som fanns i det bandet, Christer på bas, Lars-Inge på gitarr och jag var trummis. Trummor lärde jag mig spela genom att ta en del av mammas olika kakburkar och fylla dom med olika mängder av singel för att ge dom olika ljud. Det var jättekul, fast det tyckte inte mamma o pappa… Sedan köpte jag ett riktigt trumset, ett Pearl, begagnat men underbart! Pappa var dock väldigt glad att vi hade ett garage…o det var där jag fick sitta o trumma. Jag lärde mig genom att trumma till skivor med olika artister och framför allt då Beatles.

Efter CLIBS bildades Lagondas (namnet efter ett klockmärke) där jag också var trummis. Rulle på bas, Stefan på kompgitarr, jag på trummor och Lennart som spelade sologitarr. Han hade en pappa med bilfirma! Det var väldigt praktiskt eftersom den pappan då kunde ta någon lyxig Amerikanare och köra oss till våra spelningar. Pappan försåg oss även med ett litet överbyggt släp som vi målade och textade fint med orkesternamn o allt. Vi köpte enhetliga scenkläder i några olika utseenden. Jag minns att en dress var med en vit polotröja (som på bilden i artikel nedan) och en annan var en lila skjorta med svarta mönster. Det största vi var med om var väl att spela på en stor festplats utanför Kalmar med över 1.000 besökande. Det var stort när man var 15 år.

Därefter blev det flytt med familjen till Bjärred i Skåne och ryktet hade tydligen nått några killar som hade ett band i Lomma som hette Winfield Scott. Det var ett band med trummis, sologitarr, bas och orgel men man behövde en kompgitarrist och en sångare. Jag köpte då en Fender Stratocaster och en stor fet förstärkare, Fender Bassman, och blev med i det bandet. Det blev en del spelningar på olika fester och på skoldanser där bl.a. låten ”Tell Laura i love her” gjorde stor succé och folk stod stilla på dansgolvet o bara lyssnade o en o annan tår föll på tjejernas kinder. Det största den orkestern var med om var nog en spelning på en musikfestival i Slottsparken i Malmö. 5.000 besökande och vi var öppningsband….. väldigt nervöst! Första låten var 25 or 6 to 4 av Chicago…jag glömde texten, hade ett väldigt svårt solo som jag glömde och genomlevde något av mitt livs mest pinsamma ögonblick!

Efter winfield scott var det några år utan band men där jag skrev låtar, provspelade för Bengt Grafström på Sveriges radio, var trubadur på Mallorca, blev pappa till Daniel o mycket annat. Det var också då som tyvärr min vänstra hand blev skadad (avskuren sena till långfingret på vänster hand) i en olycka och jag kunde inte längre ha gitarr som huvudinstrument. Istället blev det piano och orgel som man kunde kompa med vänsterhand och jobba med höger hand istället.

Så när Gurras orkester från Malmö sökte organist så anmälde jag mig dit…. Jag berättade att min vänstra hand inte var till så mycket hjälp men jag var väldigt bra med höger hand och jag kunde sjunga och lägga stämmor. Dom ville att jag skulle provspela och det gjorde jag och sen var jag med i Gurras i något år. Det var lärorikt o väldigt kul men väldigt långa resor…mycket slit…o lite pengar så jag hoppade av den karusellen. Största minnet med Gurras var när vi var bokade på en spelning på Nyårsafton i Norrköping. Det var det året som ”katastrofCarsten” blev kändis! Det var riktigt oväder när vi satt i orkesterbussen men Kenneth som var kapellmästare tyckte att vi var tvungna att försöka. Vi utgick från Malmö och när vi kom till Lund så var det i princip omöjligt att se något av vägen…. En av oss fick gå framför bussen för att försöka avgöra om det gick att komma vidare men tillslut gav vi upp. Vi kom ingenstans och fick tillbringa några timmar sittande i bussen. Som tur var hade vi lite starkvaror som höll oss varma och även kvinnligt sällskap med oss. Efter ett antal timmar kom så en bandvagn och hämtade oss och det blev en iskall, skakig färd in till brandstationen i Lund där vi fick kliva in i deras bastu för att värma upp oss igen. 

Jag lämnade sedan Gurras och la mer eller mindre musiken på hyllan under några år. Blev egen företagare med några Seven Eleven butiker och senare en presentbutik i Skurup (Jens & Laura). Jag hade också lyckan av att få adoptera en underbar liten tjej från Sri Lanka (Tessi), köpte hus utanför Skurup, lämnade företagandet, skiljde mig och träffade Sussie som är min livskamrat sedan 30 år tillbaks. Sussie hade en liten pojke på 1 år (Martin) när vi träffades och vi fick ganska snart Christopher tillsammans. När Christopher var 3-4 år så var suget starkt att börja spela igen men i mindre skala. Jag började då som enmansband med keyboard och 1:a året tog jag fyra speljobb. Men sen kände jag hur kul det är o hur mycket jag saknat det så när en Promotor från Danmark hörde av sig om ett jobb i Norge som skulle vara 6 dagar i veckan i 4 veckor så sa jag ja, under förutsättning att familjen kunde följa med. Dom var välkomna och kontrakt utväxlades o sen när det blev dags så packade jag bilen full med familj och musikutrustning. Färden bar till Dr Holms Hotell i Geilo som var ett riktigt lyxhotell. Det var 4 fantastiska veckor som gav massor med rutin och där tog också Sussie mod till sig o började så smått att sjunga med mig.

Därefter tog det fart med SUMMERBORNs Duo som vi kallade oss och på vägen hann vi även med att skaffa Kevin vår minsting!. Vi har gjort drygt 1.000 gig tillsammans och varit 10 år i rad på turné på Ölands många dansbanor, likaså i Göteborg o Bohuslän, Smålands o Blekinges dansplatser och naturligtvis i Skåne. Som deltidsband har vi som mest gjort 55 gig 1 år men sedan några år tillbaks har vi avslutat det kapitlet i våra liv. Numera är det fokus på att skriva låtar och att Carpe Diem!

Vi har en ny familjemedlem nu som heter Molly och är just nu 12 veckor gammal (8/12-23)

Våra tidigare familjemedlemmar som tyvärr inte finns med oss längre.

Smulan

Bella